Kontinental & Originell

Jag vill byta kropp.

Köpte Pickles när jag var med mamma och handlade på Valhamra idag. Nostalgi. Men det smakade inte jättegott, men antar att jag får trycka i mig tuben för eller senare ändå. Haha. Har pluggat mestadels idag, klar med fördjupningen om Mengele. Bara sammanfattningsgrejs om WW1 och WW2 kvar nu. Ska antagligen göras imorgon.

Har spenderat dagen med Louise. Hon är fin hon, fast hon pratar lite mycket. Vilket det inte är något fel på, men det känns som att jag inte får så många sylar i vädret so to speak. Vi sprang till Äppeldalen och gungade i lekparken. Solen har äntligen tagit Sverige i besittning, synd bara att man får vårkänslor som påminner om känslan att tycka om någon sådär mycket som jag tyckte om honom. The Clash har mitt rum i besittning. Jag tillber dem, fan vad jag älskar deras musik.

Allt är så paradoxalt. Hilda ska med Laura och Matte på stan imorgon (så vi kunde inte göra något, borde hon inte frågat om jag ville hänga på?) och sen kanske hon inte vill trycka tröjor för det är för dyrt. Stan är dyr fan! Suck. Jag ska inte klaga ändå. Jag älskar mig själv. Nästan.

Vad det blev mycket bloggat här då. Skärpning.

Ibland tror jag att föddes i fel kropp. Jag är liksom inte jag alltid. Ibland vill jag bara vara en kille med svart spretigt hår som spelar bas i ett punkband på 60-70talet. Som ingen riktigt vet någonting om, eftersom han bara spelar bas och sångaren i bandet är mycket snyggare och blev begåvad med en finare namn. Han skulle skriva anonymt på någon hemsida och alla skulle beundra hans sätt att uttrycka sig på, tonåringar skulle se upp till honom likt Elvis eller James Dean. Jag har den där killen inom mig. Ibland vill jag bara göra revolt mot den fega tjejen som bara gör som alla andra säger och sitter tigandes på bussen. Jag vill vara någon stor och betydelsefull. Charmig och uppskattad och duktig. Och jag skulle inte bry mig så mycket, som jag gör nu. Allt skulle vara mycket finare och jag skulle ta svartvita foton  på min ungdom.

En dag skulle jag lägga upp dem på köksbordet framför mina barn och berätta om klubbspelningar, om att jag gömde mig under luggen och bara spelade tills händerna blödde, att jag shoegazade och kände publikens jubel i hela kroppen. Men jag skulle också berätta om den där blonda, blyga tjejen vars händer nådde högre upp i taket än någon annans. Och hur jag i hemlighet drömde om att tillägna bassolon till henne. Fan vad annorlunda allting skulle vara. Om jag inte får vara honom, kan jag väl åtminstone få honom?

-
Hilda och jag tog en jättemysig promenad igår, hon är nog den spontanaste människan jag vet, jag tycker om henne väldigt mycket för det. Hon får mig på ett meningsfullt humör. Hon känns en av de få vänner jag kommer att behålla efter grundskolan. Åh, grundskolan. Jag har ångest över att börja gymnasiet, tvingas glömma tio år bara sådär. Men det blir nog bra, om klassen blir bra så blir allt bra.

Jag drömde en konstig dröm inatt, att jag var kär i våran engelskalärare. Alltså vad är det med mig!? Dras alltid till fel personer oavsiktligt. Fan, nu slutar jag.

Nu är jag tillbaka på bloggagratis igen, främst för att skriva ner vad jag gjort under dagarna. Det kan ju faktiskt vara lite roligt, retrospektivt åtminstone. Så jag har beslutat att skriva mer på denna bloggen, men bilder och annat trams hittar ni på hejmelankoli.blogg.se. Whatever.

Borde egentligen inte skriva här alls, har så sjukt mycket att göra så att jag tekniskt sett faktiskt inte hinner med det här. Men min hjärna tänker inte på det viset, roligt går före tråkigt etc. Imorse var det strålande vårsol och nu är det snö. Allt är relativt. Modeteckningskurs ikväll, ska bli avslappnande. Det finns en tjej där med jättecool stil som heter Märtha, men jag vågar inte prata med henne. Känner mig lite som en underdog. Usch, har kännt mig så hemskt mot mig själv de senaste dagarna. Jag mår verkligen inte bra när jag hackar ner så mycket på mig själv.

Give me a shrink, someone?
Senast jag skrev i denna bloggen var nästan exakt ett år sedan. Sjukt vad mycket saker som har förändrats. Jag har förlorat och jag har vunnit. Det går nästan jämt ut om jag bara inte förlorat den som fick mig att gå upp varje morgon och möta dagen med ett leende. Men jag har också växt, allting har ju sina goda sidor. Nästan. Fastän man inte vågar se dem.

Give me my friend back, someone?
John sa att min t-shirt var snygg idag, nästan så att det fick bli dagens glädjeämne. Jag jobbar mig upp i min mentala hierarki, so to speak.
Nu kanske jag ska plugga, antagligen inte.

Tjo. Det var ju ett tag sedan om man säger så. Men vet ni? Jag har bara bytt place! Om ni vill ha adressen; kontakta mig på någe vis.

Så länge kan ni kolla på min Timovideo jag tog igår, här. Kommer snart en till fast youtube segar lite sådär. Han är vansinnigt charmig den mannen!

Jag och Clara finns med på en bild Timo tog på publiken (och sig själv). You see us? Haha, charmigt värre.

Orkar inte blogga mer. Det blir bara en massa negativ sörja trots att jag egentligen är en rätt skoj och lättsam person!? Förlåt för mitt "mainstreambeteende" men jag lägger i alla fall inte ner den helt. Gör istället en annan som ni kanske får läsa tids nog.

Timo ikväll för helvete! 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, sixteeeeeeeeeeeeeen.

Jag hatar mig själv.

Skrev ett jättelångt inlägg men det kan ju sammanfattas sådär. Så slipper jag också ta upp så mycket av eran dyrbara tid som ni klarar av saker på.